Förra onsdagen skrev jag ett inlägg om Marcys förmodade spökålder och problemen som vi haft, främst med hundar då. Kan ju säga att det inte blev miljöträning i Visby den helgen då min bil fick punka på ett av däcken (fick inte nya däck förrän idag!) men saker och ting har gått bra ändå! Vi kan ju börja med "hundproblemet", det som skedde både ute och inne (hundmöten och skall på hundar utanför boxen). Vi har hittills tränat 2 gånger med träningsgruppen vi startat i skolan (endast för träning av hundmöten!) och det har gått fantastiskt båda gångerna. Men man tänker ju också "hon har sett de hundarna förut så det blir inte lika stor reaktion" (även om det visst blev det i början!). Idag hände dock det som fick mig att förstå att all träning har gett resultat! På lunchpromenaden när vi rundade skolhuset stelnade Marcy till (jag hade inte hunnit runt husknuten än), jag fortsatte gå och såg att hon kollade på en Schäfer som gick 40-50 meter bort (den hade just kommit ut ur träningshallen).. Jag tänkte "nu får hon snart ett utbrott.." men innan jag han kalla på henne och få henne på andra tankar, vänder hon sig om och tittar på mig och ger mig en "men HALLÅ, det är en HUND där!? Ska du bara STÅ där eller!? Hit med godiset!!"-blick. Jag blev paff, visst har vi tränat men bara 2 ggr på organiserad träning och sen såklart på de få "riktiga" hundmötena vi fått, men aldrig trodde jag att det skulle löna sig såhär fort! Såklart blev det party med både lek och godis så fort hon tittade på mig och det lilla yrvädret tyckte att det var det bästa som hänt hittills den dagen! Efter att Mars tittat mot mig så gick ägaren och schäfern mot parkeringen åt motsatt håll, så det blev inget riktigt möte, men för en vecka sen hade hon inte klarat det där! Lyckan var dock inte slut där! Inte mer än 5 minuter efter det superlyckade mötet med Schäfern stötte vi på en till hund! Vi var då lite ute på en ängsplätt bakom skolan där det är djuuup snö! Marcy älskar snön och vi hade lekt i den alla tre. Hon var väldigt högt i aktivitetsnivå pga leken när hunden dök upp ca 30 meter bort (skulle in i hallen). Hon stelnade till, tittade.. Och vände sig snabbt som en blixt om och kollade upp i mina ögon! "Hallåååå, hund = godis och party!", såklart hade hon rätt och det blev superparty igen! Det som gör mig ännu mer glad är att Jamie var med vid båda mötena och ändå gjorde Marceline som hon gjorde! Har inte haft med Jamie på den organiserade träningen då jag bara ville fokusera på Mars eftersom det är "hennes problem" liksom. Boxproblemet då? Ja det verkar som att iom skvallerträningen ute så har box"utfallen" minskat och förmodligen slutat! Jag har frågat dagispersonalen hur det går och hon verkar inte ha gjort ljud ifrån sig en enda gång när hundar passerat (nu har jag skynke för gallret när jag inte är i byggnaden så att hon inte ska triggas i onödan just nu när vi har problemet, målet är dock att ta bort skynket och ha lugn hund i boxen trots passage!)! Så himla skönt! Jag har haft ont i magen iom det problemet och legat och grubblat på kvällarna hur det ska gå..! Men nu verkar det som att allt är på väg att lösas! Så skönt att jag inte riktigt fattar det än! Och så hade vi ju det där med spökålder och människor. Vi har ju inte haft möjligheten att åka ner på stan än, men planerar att göra det antingen i helgen eller på måndag efter skolan (jag har ju bil igen yay!). Men igår när vi väntade på bussen så kom en man som också skulle ta bussen. Jamie började gruffa och ställde sig snett bakom mig (som vanligt alltså, inte lätt att inte gilla män!) men Mars.. Ja hon hängde sig fram i kopplet med svansen som en propeller! "Jag ska hälsa på honom, faktiskt matte! Släpp mig!!!" Som tur var så började mannen fråga om hundarna och satte sig ner på huk så Marcy fick gå fram och hälsa. Det blev ett sjukt bra möte för mannen var inte för på så Mars kunde ta för sig lite på egen hand! Det känns som att hon börjar "landa" lite i sig själv nu efter problemen vi haft. Bara att det var mörkt (kl 17.30), var halv snöstorm och att mannen hade en sk "björnfitta" (stooor pälsmössa haha!) på huvudet, gjorde att jag kände ännu större lättnad med Mars (liksom vem hade inte blivit osäker om det kom en pälsmössa vandrande i snöstormen??)! Så just nu är jag väääldigt nöjd med hundarna och hur vår vardag tar några kliv i rätt riktning! Känns så skönt och känner att jag kan sluta grubbla nu..! Har två fantastiska hundar och det märks verkligen på alla framsteg båda två gör. Älskar dem oändligt mycket och skulle inte byta dem mot all cheesecake i världen (de som känner mig från högstadiet vet min innerliga passion för cheesecake...)! Puss och godnatt alla fina människor och hundar där ute! Nu ska alla vi tre krypa under täcket! Nospussar och tasskramar!
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jamieline
Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|