I måndags hade jag den bästa träningen med hundarna på över ett år. De andra träningarna innan den har verkligen varit en pina, inte alla såklart, men tyvärr många. Så i det här inlägget tänkte jag prata lite om motivation, prestationsångest och tävlingsskräck då det sätter rätt mycket stopp för mig i hundvärlden och i min träning. Jag har haft prestationsångest och varit "blyg" hela mitt liv. Anledningen till att jag skriver "blyg" med citationstecken är för att jag nödvändigtvis inte varit blyg i alla situationer eller ens majoriteten av situationerna. Situationerna jag då varit blyg i är just där jag måste prestera och/eller visa upp något jag kan/gjort. Som vissa vet har jag ett rätt stort intresse för att spela instrument men främst sjunga, men detta är något jag haft extremt svårt att visa upp. Jag har dock löst det genom ett Soundcloudkonto där jag kan ladda upp låtar och covers på låtar. Jag har insett att det oftast bara är om någon kan se mig och om det är "live" som jag blir osäker och rädd. Det har dock blivit mycket bättre med åren och jag är en helt annan människa än jag var för bara två år sen. Jag är ju stolt att jag utvecklats med både mitt självförtroende och "mognad" i allmänhet. #hejskryt Men det löser tyvärr inte detta med hundträningen. Hundträningen har blivit förgiftad av dåliga tankar. "Klarar jag verkligen detta?" "Jag är 21 och har inte ens tävlat än men hållit på med hundar hur länge som helst, stress!!" "Tänk om de som har stora förväntningar på mig ser hur jag verkligen är, att jag inte kan?" "Alla måste vara besvikna för jag inte ens tävlat alls med Marcie än, hon som ska vara min tävlingshund.." De dåliga tankarna har gjort att min motivation till att träna hund har sinat. Tillslut var det liksom inte kul längre. Självklart hörde det ihop med hur jag mått, vilket inte varit så bra. Att motivationen försvann gjorde ju att träningarna blev tråkiga och vi hamnade i konflikter, så istället började jag undvika att träna. Men det gjorde att jag mådde ännu sämre då jag tyckte synd om hundarna. Jag försökte ta mig ur svackan otroligt många gånger, satte upp träningsschema, kollade på träningsvideos. Men jag var inte glad inombords och det gjorde det väldigt svårt att ha fokusera på träning och få till det så bra som möjligt. Såklart påverkas ju hundarna av förarens humör och självklart blev det så fel när jag mådde sämst. På något märkligt sätt så har min motivation smugit sig tillbaka! Jag vet inte hur eller varför. Jag har pratat mycket hundträning med Anton och i och med att han inte har så mycket erfarenhet av hundträning så har jag fått förklara massa saker, och de om känner mig vet att jag gillar att lära ut och berätta saker som folk inte vet (besserwissergenen förmodligen..). På något sätt tänker jag att det nog hjälper min motivation med min egna hundträning. Jag och Anton ska även lära in specialsök med hundarna, han kommer ta Marcie och jag Jamie. Han tyckte att jag skulle lära dem söka kantareller men jag sa att jag hellre fokuserar på typ lydnad men att han kan få lära en av hundarna mawhahah! Så nu blir det lite lektioner vilket jag tror kan hjälpa min motivation med. Jag mår även rätt mycket bättre nu än förra året, även om saker fortfarande är jobbigare och demonerna inte någonsin lämnar mig ifred. Så ostig som jag är så skulle jag nog kunna säga att Anton nog är förtjänst till mitt förbättrande allmäntillstånd, det enda jobbiga är när han åker tillbaka till Stockholm efter helgerna på Gotland, men what to do liksom. Jag har nog börjat inse att hund är ju det jag ska brinna för, så varför gör jag det inte längre? Den tanken har väl gjort mig rätt ledsen men också fått mig att fundera på ifall jag skulle bli lycklig av att officiellt sluta med hund. Stoppskyltarna åkte upp överallt och i tanken skrek jag NEJ. Så, jag vill verkligen inte sluta med det, så därför kan jag få tillbaka samma motivation och träningsglädje som jag hade förr, ja? Jag tror att den tanken förändrade lite också, jag fattar att det inte är kört och att jag nog kan hitta tillbaka. Man kan nog säga att träningen i måndags fick lite fart på mig. Jag hade kul, Jamie hade kul, Marcie hade kul. Och förutom att vi hade kul så gick det ju bra också!
Så nu ska jag bara försöka fortsätta i samma takt och försöka nörda ner mig lite i specialsök! Är det någon som har tips för att höja sin egna motivation så är jag jättetacksam för alla tips och råd jag kan få! <3
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jamieline
Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|