Hur ett bra hundliv ska vara, det kan man diskutera i oändigheter. Men jag vill ta upp det här med bra hundägarskap idag. Ett bra hundägarskap betyder att man erbjuder hunden det den behöver för att ha ett bra liv. Men vad är ett bra liv då? Det beror självklart på vad för hund man har och vilka medfödda beteenden som finns och vilka individuella egenskaper hunden har. Men sen har vi saker som gäller alla hundar, alla raser och alla individer. VI, hundägarna, MÅSTE se till att hunden har en sund vikt och muskulatur som gör att hunden orkar med vardagen. Att medvetet hålla sin hund över- eller underviktig ser jag som ett svek mot sin hund. Självklart kan man bli hemmablind och då är det super om andra kan berätta att hunden kanske gått upp lite väl mycket eller om man själv frågar andra om åsikter. Jag har bett mina kompisar att säga till ifall de ser att mina har gått upp i vikt, ifall jag av någon anledning inte skulle se det. Men det finns en sak som jag tycker är mycket värre är när hunden dessutom har någon form av ledproblem (HD, ED, OCD, artros etc) som ägaren är medveten om, men ändå håller hunden överviktig. Jag blir arg bara jag tänker på det. Då jag själv har en hund med ED (grad 2) och OCD (i armbågarna) så gör det ont i mig att tänka på att andra hundar med dem problemen har på tok för många kilo övervikt. Övervikten gör att lederna belastas och ansträngs väldigt mycket mer än om man håller sin "ledhund" i bra form och bra muskulatur. Hunden blir inte bara för tung för sina leder, även de inre organen tar stryk och får en kortare livslängd. Överviktiga hundar orkar inte röra på sig lika mycket som en hund med sund vikt och kan bli ansträngda av mycket liten aktivitet. Hunden kan få lättare att skada sig när den väl är aktiv då hela kroppen är för tung och den kanske inte är van vid aktivitet. Jag har ju gått hundinriktning på naturbrukslinjen på gymnasiet, där var det många olika människor och tyvärr var långt ifrån alla så hundintresserade som man skulle tro. Det är väl inte jättekonstigt med tanke på att man är 15 när man börjar gymnasiet (jag var 16 när jag började på hund då jag gått ett år på Serieteckning och illustration först) och man vet väl inte riktigt vad man vill och så. Och jag förstår väl att vissa väljer hundlinjen för att hundar är söta och gulliga att gosa med typ, men det blir liksom så olika nivåer då i klasserna. Hur som, på då den här hundlinjen så fanns det några överviktiga hundar. Kanske inte superskumt när man precis börjat och haft hund sedan innan. Så jag tog upp det med våra lärare och det resulterade i att de bestämde att vi skulle ha några "hälsomånader" där vi skrev ner vad våra hundar (och vi själva) åt och hur mycket motion hundarna fick. Vi gjorde alltså upp scheman som vi fyllde i dagligen om vad vi gjort under dagen. Innan vi började hade lärarna en liten miniföreläsning om övervikt och farorna med att ha en överviktig hund. Hälsomånaderna var verkligen jättekul och även fast Jamie var i bra form sen innan så var det kul att fokusera på vissa muskelgrupper och lära sig själv mer om fysträning. Tyvärr tog inte alla dessa månader på allvar - mer precist en av dem som hade överviktiga hundar. Jag kommer använda den som ett litet exempel på varför det gör mig så extremt upprörd. Hunden flåsade för jämnan, även i de svara boxarna i hundstallet hörde man den stackars hunden hässjade konstant. På grund av det överflödiga fettet så tyckte jag alltid att hunden gick konstigt, vaggande liksom. Senare fick de reda på att hunden hade grava höftproblem. Tyvärr verkade det inte spela någon roll och hunden är fortfarande groteskt fet (om inte mer fet än innan) och jag tycker så extremt synd om hunden. Tyvärr tror jag inte den hunden kommer få ett normallångt liv, inte med den kroppen och vikten. Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på den och jag tänker på den då och då just för att det skär i hjärtat. Hade ägaren tagit ner hunden i vikt och byggt upp muskler runt höfterna och jobbat förebyggande och rätt med hunden så skulle den möjligtvis kunna leva längre. Jag blir också arg, för det är ingen annan än ägarens fel och iom att både lärare på skolan och andra hundintresserade (och säkert fysio) har kommenterat hur viktigt det är att han går ner i vikt så gör det mig ännu argare. Hur kan man för det första låta det gå så långt (för jag lovar, denna hund ser ut som en sprängfylld tunna i kroppsformen) och sen inte göra något åt det och hjälpa hunden när man dessutom fått reda på att den har helt kaosade höfter. Jag förstår verkligen inte. Det, mina vänner, var en liten avreaktion på vad jag tänker om bra hundägarskap och hundars övervikt. Jag ser det inte som annat än grymt att hålla hundar överviktiga, ett levande helvete om de dessutom har led- eller skelettproblem eller andra fysiska problem. Det lär inte vara ett roligt liv att vara så tung och ha ont av sina leder.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jamieline
Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|