I fredags var det dags att utforska lite i Lojstaskogen. Jag slängde in hundarna i bilen och körde iväg till ett grustag några minuter från oss. Där började vandringen som tog 3,5 h och blev nästan 12 km lång. Det var lite trist då vi inte kunde gå i en cirkel utan var tvungna att gå tillbaka samma väg som vi kom, men naturen och känslan var så härlig att det inte gjorde så mycket!
Det blev en del bilder, men tyvärr, dum som jag är, så hade kameran varit felinställd större delen av promenaden. Jag som amatör insåg inte det förrän vi nästan var tillbaka.. well well..
1 Kommentar
En dröm för mig har alltid varit att ha ett hundrum som verkligen är hundarnas, där de har bäddar, leksaker, tugga råa ben osv. Och nu har jag det! Vårt pannrum är hundarnas rum (även om vi kommer ha tvättmaskinen där också). Det ser inte så snyggt ut just nu, vi har lite kartonger som inte är uppackade och en frys som inte används osv.
Jag har tänkt på att byta teamnamn ett tag nu, både för att det är långt och krångligt och för att just "cartoon" inte kommer passa in tills nästa hund (oroas ej, långt kvar tills dess men lika bra att byta nu). Jag har funderat i månader, bokstavligen, utan resultat. Så idag, helt från ingenstans ploppade "UniDogs" upp i mitt huvud. Vi är ju rätt magiska, snygga och fantastiska - jag och hundarna. Så Unidogs (Unicorndogs, kan även vara uniteddogs) passar oss perfekt!
Som många vet har min collie Jamie armbågsdysplasi (grad 2) och OCD (Osteochondros) i armbågarna. Jag skrev ett inlägg om det för några år sen på min förra blogg, det inlägget kan ni läsa här: Sju Dagar.
Som tur är märks hans problem knappt av, han hålls i bra muskulatur, får tillskott och har täcken som skyddar mot kyla, väta och vind. Men tyvärr räcker inte hjälpmedlen riktigt till.. Igår började det storma på Gotland och alla båtar ställdes in. Det kom massvis med snö och hundarna rusade igenom stormen med glädje i varje språng. Men då det stormade så mycket så var vi bara ute korta stunder då man knappt såg 5 meter framför sig och jag är rätt rädd för stormar. Jaha, nytt år igen. Själv tycker jag att det har gått otroligt snabbt, men ändå känns det som om det har varit 2016 i en evighet. Som många andra så tänker jag väl att jag gör en liten summering av mitt 2016, både det positiva och de negativa delarna.
|
Jamieline
Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|